.: Where am I tonight :.
Det är sättet han bar upp de gråa mjukisbyxorna på.
Det är hans mjuka läppar.
Det är hans kyssar.
Det är hans mjuka, mjukt solbrända hud.
Det är hans ögon som ogenerat ser mig.
Det är jag som drar fötterna efter mig på jobbet.
Det är jag som har så mycket att fokusera på.
Det är Pojken.
Det är givetvis Pojken.
~ Hush, Hush, Hush ~
.: Suspicous Minds :.
Jag har ingen tid att passa. Ingen "bäst före" att komma hem. Klockan är tio när jag kommer till honom. Strax efter ett när jag åker. Han ber mig stanna längre. Jag kan inte komma iväg snabbt nog efter filmen.
Ett och jag vet att jag är saknad hemma. Det var jag redan innan jag svängde in på hans uppfart. När jag kommer ut i bilen har Pojken sökt mig. Hjärtat slår en piruett. När pojken kommer längst grusgången för att möta mig förkunnar den lilla displayen i bilen att klockan är halv två. Vi hamnar på rygg i varsin ände av soffan. Han tittar på mig och jag vet inte vad han ser. Jag drar honom över mig.
I skenet från tv:n blixtrar min förlovningsring till. I det ögonblicket hatar jag den. Allt den står för. Allt den innebär. Alla krav och förväntningar den lägger på mig. Att det är ringen som får mig att få ont i magen och inte det faktum att jag ligger med Pojken där och då. I soffan. Jag kunde inte hejda mig. Jag borde kanske gjort det, men jag kunde bara inte.
Kvart i fyra får jag ett sms från min dubbelsäng. Pojken följer mig ut till bilen. Kysser mig och tittar så som bara han tittar på mig. Klockan fyra ligger jag i min säng.
Nästan hela kvällen har jag lyckats förtränga samtalet från syster. Samtalet som kom när jag var på väg uppför hans uppfart.
~ Oh My God ~
.: Rosa moln & sen rakt ner i skiten:.
Pojken skrev ord som låter som rosa moln och fjärilar när man läser dom högt. Jag tänker inte skriva dom här. For my eyes only. De betyder mycket för mig. Enbart för att de kommer från Pojken. Han är verkligen en sådan människa som inte frikostigt delar ut just rosa moln och fjärilar.
Så när Han på msn frågade om jag inte kunde ta svängen förbi och kolla på film tackade jag ja. Författade en lögn, använde min för kvällen bortresta syster som alibi och skickade iväg ett sms till min sambo. Trodde jag. Mobilen förkunnade att det gått iväg till syster. Syster. Utav alla. Min underbara syster med de kloka ögonen. Visste att det skulle skita sig till sist. Men redan? Ringde upp henne. Pratade bort det. Jag vet fan inte. Syster är den enda männsika jag inte kan lura.
~ Illamående ~
.: En krona för dina tankar :.
En tanke. En tanke är allt jag kan åstadkomma.
" Han får allt. Han får sitt. Han får allt som är vårat. Jag tar bara det som är mitt. Bara han låter mig gå. "
~ Snart ~
.: Spending my time :.
Frågan som grott i mitt huvud hela morgonen yttrades igår när vi satt där. Jag och syster. Bredvid varandra. Fikandes.
"Me, varför lämnar du honom bara inte? Vad väntar du på? Packa en väska och flytta. Du vet att du är välkommen till mig. Det är bättre att lämna än att lämnas. Vad väntar du på?"
Jag har alltid lämnat. Gjort en U-sväng och aldrig tittat tillbaka. Aldrig blivit lämnad. Sviken - Ja. Men jag har aldrig blivit lämnad. Men just nu. Här och nu känns det bättre om jag blir lämnad. Jag vill att det ska komma från honom. Jag vill att han ska fatta beslutet att här inte finns något att rädda. Att det gått för långt.
Jag hatar mitt svaga hjärta. Jag hatar att jag tycker synd om honom. Jag hatar att jag i lämnandet väger in aspekter som att han inte kommer att klara det ekonomiska utan mig och min inkomst. Jag hatar tanken på att han skulle behöva sälja huset. Jag hatar tanken på att jag kommer att ha "the time of my life" medans han sitter heartbroken. Jag hatar mitt svaga hjärta. Jag hatar mitt svaga hjärta. Jag hatar mitt svaga hjärta.
Det blir jul. Nyår. Födelsedag. Senare blir det även ytterligare ett år tillsammans. Där emellan måste det ske. Jag kräver inga stora förändringar innan dess. Men innan vi lägger ännu ett år bakom oss är det dags. Mitt svaga hjärta gråter. Gråter blod.
~ Killing me softy ~
.: I want it my way :.
Jag vet inte exakt vad klockan var. Den kan ha varit en halvtimme kvar till midnatt. Det tar mig tjugo minuter att komma hem. Kör nerför hans uppfart. Innan jag svänger ut på vägen plockar jag upp mobilen och utan att tänka, utan att tveka skickar jag ett sms. Till Pojken.
Han föreslår att jag kan köra fram till honom. När jag ändå är ute. Det borde vara ungefär en kvart kvar till midnatt. Från Pojken tar det tio minuter att komma hem. Jag vet att jag överväger tidsaspekten. Jag sa midnatt. Senast midnatt. Jag vet att han ligger hemma. Sover. Sovit i flera timmar. Jag bromsar in, svänger av, kör fram.
Han är nyduschad när han kliver in i bilen. Sitter i passagerarsätet och bara tittar på mig. Jag pratar. Massor. Osammanhängande. Nervöst. Huvudet ber mig att bara knipa käft. Handen rättar till luggen. Inte en gång. Inte tio gånger. Oavbrutet. Hans hand letar sig in bakom min nacke. "Me, håll käften" och så kysser han mig.
Vi pratar och vi kysser varandra. Vi kysser varandra och vi pratar. Jag vet att klockan slår midnatt. Jag vet att klockan är efter ett när jag smyger upp ytterdörren. Alltså satt vi där, i bilen, i ungefär en timme.
Jag vet att det har gått en tid sen det hände. Jag vet att det är skrivet med selektivt minne. I wanted it that way.
~ Memories ~
.: Vinden blåser rent i huvudet :.
Jag går elljusspåret. Jag hör män. Kvinnor. Hundar som skäller. Barn som ropar.
Det är kallt. Kylan gör mina kinder rosiga. Biter mig på baksidan låren. Får mig att öka steglängden. Tänker på Pojkens skrev. Hade gärna fått det gnuggat mot min kalla bakdel.
Jag hör kyrkklockan på avstånd. Den förkunnar att klockan är tre. Jag har gått i en kvart. Jag befinner mig mitt ute i skogen och jag kommer till ett vägskäl. Vet att jag kommer att komma tillbaka hit. Om några kilometer. Viker av åt vänster. Motstår impulsen att ta en kortare slinga.
Det blir tyst. Det enda jag hör är mina steg. Snön som knarrar. Mina andetag. Men de har gått här. Fotsteg av män. Kvinnor. Skällande hundar. Ropande barn som skuttat, vid sidan av den i snön upptrampade stigen. Stannar upp. Fyller lungorna med kall, frisk luft. Prövar isen på den stora vattenpölen. Den håller.
Ska jag och Pojken ligga på Fredag? Fylls av kroppsnojja. Släpper ut luften. Försöker se min kropp med andra ögon. Där. I skogen. På en frusen vattenpöl. Det kommer en iskall vind svepandes. Kanske skulle jag haft trosor på mig. Hade jag frusit mindre då? Börjar promenera igen.
När jag lyfter blicken från marken inser jag att jag gått vilse. Är inte längre på spåret. Det är tyst. På håll hör jag trafiken. Tar några raska steg och befinner mig åter på rätt spår.
Kommer till sista vägskälet. Hittar inte strömbrytaren till lamporna och får gå sista kilometern i mörkret. Med ledljus av snön och dagens sista solstrålar. Då hör jag dem igen. Männen. Kvinnorna. Hundarna som skäller. Barnen som ropar. Strax därefter kyrkklockan.
~ Klockan är fyra och jag har gått i lite mer än en timme ~
.: Vad fan var det som tog åt mig :.
Efter mycket velande bestämde jag mig för att åka. Myskläder, fultrosor och orakad. Låg i hans knä. Kollade på en domkumentär om In Flames. House. Sen hånglade vi. Klädde av varandra. Låg.
"Men du sa ju att... "Jag var förbannad. Ville inte. Ändrade mig". Han började ställa frågor. Jobbiga, krävande frågor. Kysste honom och så låg vi igen. Klockan tickade mot midnatt. Midnatt var min, så som Askungens limit. Midnatt var då jag sagt att jag senast skulle komma hem igen.
Ändå var klockan efter ett innan jag smög in genom ytterdörren och loggade in på msn.
Jag vet inte om jag känner för att blogga om vad som hände mellan honom och mitt hem. Vet att jag borde. Jag behöver kunna komma tillbaka och minnas. Men jag skäms faktiskt för mig själv. Jag står för det jag gjorde. Det måste man göra. Ångrar inget men jag kunde kanske valt en annan kväll.
~ Gimme good sex ~
.: Kärleken, kärleken :.
Skyller på att jag ska träna. Kommer på att det inte tar hela kvällen. Kompletterar med att jag har mens * saftey card *
Under mina sömnlösa timmar kommit fram till att jag känner mig lite som en random pussy. Jag har gärna sex med honom. Men då ska han vilja ha det med mig, för att det är jag. Inte för att jag är lättillgänglig.
Men se på fan, då erbjuder han sällskap. Om jag inte har något för mig fick jag gärna komma. Bara umgås, kolla på en film. If I changed my mind så fanns han hemma. Nu sitter jag här och funderar på om jag ska ändra mig. Köra på mensspåret och åka dit för att umgås.
Vid närmare inspektion av min inkorg kan jag räkna till sammanlagt tolv sms av Pojken sedan han vaknade klockan 11.18..... Under dagen bestämt date. Nästa fredag - hångel och film. Kommer på mig själv med att verkligen se fram emot det. Pojken är inte som alla andra jag träffat. Just därför. Sen kysser han ju i en annan division.
Tre killar. Alla med sina kvaliteer. Alla med sina brister. How did I end up here?
~ Det finns inget skönare än kärleken ~
.: Behöver ingen läkare för att sätta min diagnos :.
I'm scared. Jag har tappat min aptit. Inte ätit ordentligt på två dygn. Jag kommer ständigt på mig själv med att stirra ut i nothing och ha ett leende i hela aniktet. Mina fingrar söker sig till läpparna. Mitt hjärta slår lite hårdare. Fjärilarna i magen dansar lite vildare. I'm lost. Jag kommer inte ens ihåg när jag var så här lost sist.
Kyssarna motsvarade mina förväntningar å där väljer jag att avsluta för idag.
~ Kiss me my face is on fire ~
.: Whipe that smile of my face, please :.
Imorgon ska jag till Coop. Jag ska handla. Simple as that. Jag. Coop. Handla mat.
Eller kunde varit. Enkelt, alltså.
Jag nämnde det på msn. För Pojken. Så nu, ska jag inte åka ensam längre.
Vi ska återvända. Make up for our mistakes.
Hur ska jag ens kunna sova inatt när jag inte kunnat äta på hela dagen?
~ Here we go again ~
.: Anyday is still to come :.
Det är mina fingertoppar som rör huden i Pojkens nacke. Det är min hand som fattar tag i hans. Det är jag som drar ner dragkedjan i hans tröja för att komma lite, lite närmare. Det är min blick i hans nacke som säger mer än tusen ord. Det är kyssen när jag lämnar av honom. Men inget hände.
Det enda var hans ben som nuddade mitt när han stod bakom mig i kön. Så lite men jag fick gåshud. Längtan efter mer.
Och där. I soffan vibrerar min mobil. Ett sms från honom. Vill att jag ska komma. Och jag orkar bara inte. Skickar tillbaka att framförhållning är trevligt. Han visste inte tidigare och jag slänger mobilen till sidan. Suckar.
Tänker på Pojkens läppar.
~ Today wasn't anyday ~
.: Någonting hos dig, jag vet inte vad det är :.
Jag plockade upp Pojken med bilen där han stod vid vägkanten och väntade. Åkte till Mc Donald's. Drog benen efter oss på Coop. Ville inte riktigt åka hemåt.
Jag gick bakom honom. Så nära jag vågade. Fingarna ville inget hellre än att röra vid honom. Bara lite. Bara känna. Lite. Ville så innerligt gärna bara få känna lite kroppskontakt. Övervägde att ta honom in handen, dra in honom mellan hyllorna på byggavdelningen, trycka mig mot honom, kyssa honom och låta min hand leta sig neråt han skrev.
Men jag kunde inte läsa av honom. Visste inte hur han skulle reagera. Vågade inte. Styrde kosan hemåt. Släppte av honom. Vi tittade på varandra. Kyssen var även i hans tankar. Han lutade sig framåt, den var på G. Jag sa nej, kroppen skrek ja. Han drog sig tillbaka. Över mina läppar kom "Okej då...." Han tittade på mig. Stängde dörren och vände hemåt. Han hade hört "Gå då".
Vi kommer att träffas igen.
~ Ensam med dig ~
.: Fallen for you :.
Pojken ger mig allt jag behöver. Stimulerar mig. Pojken. Han är ingen pojke. Men år yngre än både min sambo och honom. Fortfarande äldre än mig. Jag är fortfarande kär. Stora regnbågsfärgade fjärilar.
Underbart med en kille som fattar en vink. En line efter mitt namn på msn. Han fattar att den är till honom. Agerar. När Pojken agerar hamnar han i skuggan.
Det här kommer nog att i efterhand bli veckan som vi träffades. Jag och Pojken. Det känns så.
Det här kommer nog att i efterhand bli veckan som vi kysstes. Jag och Pojken. Det känns så.
~ And you should know that you are life in my veins ~
.: Winds of Change:.
Skrivit om det förut. I want out. Att jag befunnit mig månader längre fram än honom. Nu verkar det som han börjar komma ikapp. Konsulterade syster på vägen hem. "Du borde vara ledsen......tror att du är det Me, eller hur?"
Känner mig tom. Blank. Nollad.
Vi pratade inte om det. Åt middag. Jag hamnade i soffan med en film från Canal+ utbud. Han tog bilen till en födelsedagfest jag valde att stå över. Distanserat mig från hans familj, hans släkt sen innan sommaren. I början var det omedvetet jag kan inte säga att det är det längre.
~ All about us ~
.: Fire in my eyes and boys on my mind :.
Jag ger mig själv tillåtelse.
Låter mig vara hals över huvud, himlastormande kär.
Last night sa jag till Pojken att vi skulle träffas i veckan.
Jag tror nog att jag ska se till att det blir verklighet.
Funderar över huruvida det påverkat mig att jag legat med honom.
Kommer det att vara lättare för mig att ligga, vid sidan om nu?
Pojkens önskan är att få kyssa mig.
Läppar mot läppar.
~ I'll french kiss you anyday ~
.: A midnight seduction :.
Så lika samma som jag, att hade jag fötts med en kuk hade jag varit honom.
Hade det inte varit för att han och syster legat hade jag kanske behövt ta ställning till hur han och jag skulle gått vidare med denna match made in heaven. Han är så mycket mer än han utger sig för att vara. Han vill att man ska tro att han är yta. Muskler och en kuk. Jag ska inte förneka honom det. Men han är SÅ mycket mer. Jag kan inte låta bli att fascineras. Hade gärna köpt med mig en pizza, krupit upp i hans knä och skrapat lite mer på den där ytan. Vilken kille!
Just detta att han tog svängen förbi syster innan våra vägar korsades gör det hela mer komplicerat. Lämnat syster med ett brustet hjärta. Fått mitt att slå med förnyad kraft.
~ I can dream about you ~
.: It started with a love affair :.
Frågar mig själv vad som gjort det bättre.
Tid. Jag vill ha tillgång till mer tid.
Att få stanna hela natten. Att få vakna tillsammans på morgonen. Men inser sedan att det inte hade förändrat något. Jag hade fortfarande fått gått upp, klätt på mig, åkt hem. Tid skjuter bara på ännu ett avsked.
Ensamrätt? Att få honom för mig själv. Att få vara vi. Jag vet heller inte om jag verkligen skulle vilja ha honom all to myself. Jag vet ju att jag är en i raden av många. He ain't gonna change. Inte ens för min skull. Å andra sidan kör man med öppna spelregler från början och väljer att fokusera på kvalitetstid tillsammans......
Jag vet inte heller om jag vill bryta upp det jag har. Orka börja om. Börja om med någon ny. Köra på i ytterligare ett par år och inse att inte heller han var rätt.
Alltså, det är nog bara så att mycket vill ha mer. This is good. For right now, duger dagsläget.
~ To be continued ~
.: Stay :.
Han stod i duschen när jag kom. Han brukar göra det. Gav mig några minuter att varva ner. Känna av läget. Gjuta lite olja. Jag hittade en kattunge som underhöll mig i väntan på honom. Hörde hans steg i trappan och så stod Han där. Nyduschad. Barfota. Han. Självklart. Han har en egen bit av mitt hjärta. Kommer alltid att ha.
Nu sitter jag här några timmar efter hemkomst. Sovit en stund i min egen säng. Läpparna smakar salt. Trosorna jag tog på mig för fem minuter sen är redan fuktiga, jag läcker idag, and I dont mind. Borde duscha. Ska duscha. Men inte riktigt än.
Jag tror inte att jag minns fel. Det var en nyansskillnad i sexet igår. Det var inte det där hungriga, ivriga, jag-kan-inte-få-nog. Det var långsamt. Det var noggrant. Det kändes innerligt. Det var vanilj. Från det att han stod där i dörröppningen tills dess att han tog tag i min arm, tittade mig ögonen och bad mig stanna hela natten.
Och, Oh my God, vad jag ville stanna hela natten.
Varje gång. So far, varje gång, har sexet överträffat föregående gång. Så även igår. Hur fan ska det här sluta? Det sägs att man ska sluta när det är som bäst, men det har jag aldrig varit bra på.
~ Torn ~
Behöver jag tillägg att vägbeskrivningen var löjligt enkel och att jag hittade utan problem?
.: A Night To Remember :.
Smsar och ber om en vägbeskrivning. Är det något jag hatar är det att inte veta vart jag ska. Är det något jag hatar är det att köra efter vägbeskivningar. Är det något jag hatar är det att få vägbeskrivningar av någon som får det att låta som världens enkalste sak att hitta.
Han ber mig ringa honom. Det är svårt för mig. Svårt att föra anteckningar. Lyssna uppmärksamt. Hans röst fuktar mina trosor. Avslutar genom att kontatera att vi snart ses.
Faktum kvarstår att jag fortfarande hatar att köra efter vägbeskrivningar som bara är "sååå lätta"........................
~ It ain't over ~
.: Again :.
" Torsdag kväll? "
" Taget "
Hängde tvätten och tänkte på mitt förhållande. Vårt förhållande. Hur vi lever ihop men ändå helt frånskilda.
Hur jag lämnar datorn för att ge honom en chans. Kryper nära i soffan. Hur han reser sig och flyttar till andra änden. Inte för att jag gjorde honom sällskap men för att jag stör honom när jag är nära. Hur han inte kan koncentrera sig på tv:n. Det är då jag suckar, ger upp, lämnar soffan och återvänder till datorn.
Stoppade in mer tvätt i maskinen. Tänkte på Torsdagkväll to come. Ska hem till honom. Till huset. För första gången vet jag inte hur det kommer att kännas. Deras hem. Deras gemensamma hem. Som de valt tillsammans. Ja, det var deras gemensamma hem innan också. Deras dubbelsäng. Deras lakan. Men nu, det känns annorlunda.
Åker till gymmet. Möter min sambo på vägen. Han blinkar med ljuset på firmabilen och vinkar. Ler. Ser lycklig ut. My heart goes " ynk ". Känner mig kär för ett ögonblick. Han kommer hem och vi ska äta middag. Såsen jag gjort till fisken är stark. Han påpekar det. Jag säger att han inte behöver äta den. Med dagen tankar snurrandes i huvudet frågar jag honom om han har en aning om hur vi ska ta oss ur det här. Finns det en lösning? Kommer ljuset i tunneln att komma? Han får det att handla om såsen. Lämnar bordet. Svart i ögonen. Jag slutar lyssna. Men jag hör: "...flytta då för fan....stark sås...för i helvete.....göra slut för att jag tycker såsen är stark...."
Att han relaterar mörkret som lagt sig över oss till den starka såsen får mig att vilja gråta. Är han helt ovetandes? Tycker han att det här är bra? Tycker han att DET HÄR är B R A ?
~ ? ~
.: Something happend on the way to Heaven :.
Fick ett anfall av cravings. Påbörjade ett sms som jag aldrig skickade. Stod på mig. Valde att vara sval.
Fick ett sms idag. Han ville ligga. Men uttryckte det så fel. Så fel.
Flytten är genomförd. Längre bort. Längre bort som i att jag måste ha mer slipade ursäkter till att åka hemifrån. Behöver vara borta längre stunder. Som i att det inte får hända något
Jag vet inte vart jag är på väg. Vart jag kommer att hamna. Vad som håller på att hända.
Jag vet att jag behöver träffa honom för att känna hur det känns. Jag vet att när jag träffar honom kommer han att vara så underbar som bara han kan vara. Jag kommer att ligga med honom. Jag kommer att hata att behöva klä på mig och åka hem.
~ Is this the Way ~
