.: Dagen efter kvällen före :.


Det var jag. Det var vänner. Det var inte min sambo.
Det var kall öl, skratt och förfest.

Man anlände två och två. Inte som par utan tillsammans med den man kände bäst på festen.
Dom stack ut ur mängden så fort dom kom. Hon med ett exotiskt utseende. Han med skjorta och tröja när de andra killarna hade t-shirt. Båda med varsin flaska vin på en fest där det dracks öl.

Hon gick snart hem. Han blev vilsen. Han hade ägnat henne sin tid. Såg kär ut när han i smyg betraktade henne då hon pratade, kommenterade, lyssnade.

Jag hatar när någon hamnar lite utanför. Så jag flyttade mig. Slog mig ner på golvet bredvid hans pall och lyssnade på det han hade att berätta.

Han var trevlig, socialt begåvad, välutbildad, välklädd, berest och visste vad han ville få ut av livet. Trots detta kände han sig såpass osäker på sig själv att han var tvungen att dricka för att våga. Våga bara vara.

Strax efter midnatt bröt vi upp för att fortsätta ut på stan. Gick bredvid, småputtandes, skrattandes, möjligen flirtandes. Vi kom ifrån varandra för att sedan träffas på dansgolvet. När han lyfte händerna och skjortan åkte upp och visade lite mage kunde jag inte låta bli, utan lät min höger hand smyga sig in under den stickade tröjan, under den välpressade skjortan för att ta på hans hud. Så mjuk. Så varm. Så fucking touchable. Spriten, ögonblicket, min hand på hans hud, hans hand som i sin tur hittade min hud - en kyss. He was good. Farligt bra. Men det stannade där.



~ Dancing Queen ~




.: The Return :.

Det hade inte varit ett gathörn. Det hde varit den rostiga gungställningen, right outside his frontdoor. Den som inte längre användes. Inte ens av barnen i hyreshuset.

Det hade varit den jag återvänt till. Suttit där. Jag tror att det hade varit sommar. Jag hade varit brunbränd. Barbent. Barfota. Jag hade gungat lite förstrött fram och tillbaka. Låtit tårna släpa i marken. Fram och tillbaka. Tillbaka och fram. Mina tankar hade varit någon annanstans. Far away. Men all of a sudden hade jag bara vetat. Tittat upp. Han hade stått där. Lika solbränd. Lika besluten. En blick och beslutet hade varit fattat.

Ja, det är så det hade varit.






~ Our streetcorner ~






The man who cant be moved - The Script



.: Som man sår får man skörda :.


Fredag kväll och jag planterar frön. Ett frö här hemma. Ett frö hos Pojken.
När klockan slår natt och lördag snart blir söndag vad det dags att skörda.

I left home. Jag plockade upp Pojken och vi åkte till Mc Donald's.

Frågan var eat in or take out. Av någon anledning var mitt bekymmer inte att någon skulle se mig tillsammans med honom utan att han skulle få problem av att ses tillsammans med mig. Men Pojken sa eat in och så fick det bli. Jag tog av mig ringen och satte den på nyckelknippan.

Självklart kom det en killkompis till honom med tillhörande sällskap. Självklart bytte de några ord med varandra. Självklart kom kompisen från samma ställe som vi. Självklart satte de sig så att jag och denna kompis fick ögonkontakt - så fort jag lyfte ögonen från min hamburgare. Oh boy, blev jag granskad. Jag kan tänka mig att Pojken och en flicka, tillsammans, ute - verkligen inte hör till vanligheterna.

Vi satt i bilen. Utanför hans dörr. Kysstes. Det kom ett samtal hemifrån och jag var tvungen att åka.
Jag hade sått ett frö. Jag hade fått njuta av skörden. Jag kunde inte begära mer.


~ Wanted More ~

.: Where am I tonight :.

Det är mina fingrar i hans tjocka, mörkt bruna hår.
Det är sättet han bar upp de gråa mjukisbyxorna på.
Det är hans mjuka läppar.
Det är hans kyssar.
Det är hans mjuka, mjukt solbrända hud.
Det är hans ögon som ogenerat ser mig.

Det är jag som drar fötterna efter mig på jobbet.
Det är jag som har så mycket att fokusera på.

Det är Pojken.
Det är givetvis Pojken.


~ Hush, Hush, Hush ~

.: En krona för dina tankar :.

Jag går en sväng genom huset. Tittar på våra saker. Hans saker. Mina saker.
En tanke. En tanke är allt jag kan åstadkomma.

" Han får allt. Han får sitt. Han får allt som är vårat. Jag tar bara det som är mitt. Bara han låter mig gå. "



~ Snart ~

.: Spending my time :.

Frågan som grott i mitt huvud hela morgonen yttrades igår när vi satt där. Jag och syster. Bredvid varandra. Fikandes.

"Me, varför lämnar du honom bara inte? Vad väntar du på? Packa en väska och flytta. Du vet att du är välkommen till mig. Det är bättre att lämna än att lämnas. Vad väntar du på?"

Jag har alltid lämnat. Gjort en U-sväng och aldrig tittat tillbaka. Aldrig blivit lämnad. Sviken - Ja. Men jag har aldrig blivit lämnad. Men just nu. Här och nu känns det bättre om jag blir lämnad. Jag vill att det ska komma från honom.  Jag vill att han ska fatta beslutet att här inte finns något att rädda. Att det gått för långt.

Jag hatar mitt svaga hjärta. Jag hatar att jag tycker synd om honom. Jag hatar att jag i lämnandet väger in aspekter som att han inte kommer att klara det ekonomiska utan mig och min inkomst. Jag hatar tanken på att han skulle behöva sälja huset. Jag hatar tanken på att jag kommer att ha "the time of my life" medans han sitter heartbroken. Jag hatar mitt svaga hjärta. Jag hatar mitt svaga hjärta. Jag hatar mitt svaga hjärta.

Det blir jul. Nyår. Födelsedag. Senare blir det även ytterligare ett år tillsammans. Där emellan måste det ske. Jag kräver inga stora förändringar innan dess. Men innan vi lägger ännu ett år bakom oss är det dags. Mitt svaga hjärta gråter. Gråter blod.



~ Killing me softy ~


.: Kärleken, kärleken :.

Stämplar ut på flexklockan. Plockar upp mobilen ur handväskan. Skjuter upp displayen som förkunnar att jag fått ett sms. Från honom. Innan jag ens läst det känner jag att jag inte orkar. Orkar I N T E. " Ses ikväll? "

Skyller på att jag ska träna. Kommer på att det inte tar hela kvällen. Kompletterar med att jag har mens * saftey card *
Under mina sömnlösa timmar kommit fram till att jag känner mig lite som en random pussy. Jag har gärna sex med honom. Men då ska han vilja ha det med mig, för att det är jag. Inte för att jag är lättillgänglig.

Men se på fan, då erbjuder han sällskap. Om jag inte har något för mig fick jag gärna komma. Bara umgås, kolla på en film. If I changed my mind så fanns han hemma. Nu sitter jag här och funderar på om jag ska ändra mig. Köra på mensspåret och åka dit för att umgås.

Vid närmare inspektion av min inkorg kan jag räkna till sammanlagt tolv sms av Pojken sedan han vaknade klockan 11.18..... Under dagen bestämt date. Nästa fredag - hångel och film. Kommer på mig själv med att verkligen se fram emot det. Pojken är inte som alla andra jag träffat. Just därför. Sen kysser han ju i en annan division.

Tre killar. Alla med sina kvaliteer. Alla med sina brister. How did I end up here?


~ Det finns inget skönare än kärleken ~

.: Whipe that smile of my face, please :.

Imorgon ska jag till Coop. Jag ska handla. Simple as that. Jag. Coop. Handla mat.
Eller kunde varit. Enkelt, alltså.
Jag nämnde det på msn. För Pojken. Så nu, ska jag inte åka ensam längre.
Vi ska återvända. Make up for our mistakes.

Hur ska jag ens kunna sova inatt när jag inte kunnat äta på hela dagen?




~ Here we go again ~


.: Anyday is still to come :.

Sitter i soffan iklädd raggsockar och nattlinne. Äter smågodis.

Det är mina fingertoppar som rör huden i Pojkens nacke. Det är min hand som fattar tag i hans.  Det är jag som drar ner dragkedjan i hans tröja för att komma lite, lite närmare. Det är min blick i hans nacke som säger mer än tusen ord. Det är kyssen när jag lämnar av honom. Men inget hände.

Det enda var hans ben som nuddade mitt när han stod bakom mig i kön. Så lite men jag fick gåshud. Längtan efter mer.

Och där. I soffan vibrerar min mobil. Ett sms från honom. Vill att jag ska komma. Och jag orkar bara inte. Skickar tillbaka att framförhållning är trevligt. Han visste inte tidigare och jag slänger mobilen till sidan. Suckar.
Tänker på Pojkens läppar.


~ Today wasn't anyday ~

.: Fallen for you :.

No cravings, what so ever, efter honom. Fått två sms som jag inte svarat på. De har inte krävt svar men i vanliga fall hade jag svarat på dem. Inte gjort. Kommer inte att göra. Orkar inte fundera på vad det är som händer.

Pojken ger mig allt jag behöver. Stimulerar mig. Pojken. Han är ingen pojke. Men år yngre än både min sambo och honom. Fortfarande äldre än mig. Jag är fortfarande kär. Stora regnbågsfärgade fjärilar.
Underbart med en kille som fattar en vink. En line efter mitt namn på msn. Han fattar att den är till honom. Agerar. När Pojken agerar hamnar han i skuggan.

Det här kommer nog att i efterhand bli veckan som vi träffades. Jag och Pojken. Det känns så.
Det här kommer nog att i efterhand bli veckan som vi kysstes. Jag och Pojken. Det känns så.



~ And you should know that you are life in my veins ~

.: Fire in my eyes and boys on my mind :.

Kär. I Pojken.
Jag ger mig själv tillåtelse.
Låter mig vara hals över huvud, himlastormande kär.

Last night sa jag till Pojken att vi skulle träffas i veckan.
Jag tror nog att jag ska se till att det blir verklighet.

Funderar över huruvida det påverkat mig att jag legat med honom.
Kommer det att vara lättare för mig att ligga, vid sidan om nu?

Pojkens önskan är att få kyssa mig.
Läppar mot läppar.


~ I'll french kiss you anyday ~

.: A midnight seduction :.

Pojken är så bra.
Så lika samma som jag, att hade jag fötts med en kuk hade jag varit honom.

Hade det inte varit för att han och syster legat hade jag kanske behövt ta ställning till hur han och jag skulle gått vidare med denna match made in heaven. Han är så mycket mer än han utger sig för att vara. Han vill att man ska tro att han är yta. Muskler och en kuk. Jag ska inte förneka honom det. Men han är SÅ mycket mer. Jag kan inte låta bli att fascineras. Hade gärna köpt med mig en pizza, krupit upp i hans knä och skrapat lite mer på den där ytan. Vilken kille!

Just detta att han tog svängen förbi syster innan våra vägar korsades gör det hela mer komplicerat. Lämnat syster med ett brustet hjärta. Fått mitt att slå med förnyad kraft.



~ I can dream about you ~

.: A Night To Remember :.

Smsar och ber om en vägbeskrivning. Är det något jag hatar är det att inte veta vart jag ska. Är det något jag hatar är det att köra efter vägbeskivningar. Är det något jag hatar är det att få vägbeskrivningar av någon som får det att låta som världens enkalste sak att hitta.

Han ber mig ringa honom. Det är svårt för mig. Svårt att föra anteckningar. Lyssna uppmärksamt. Hans röst fuktar mina trosor. Avslutar genom att kontatera att vi snart ses.
Faktum kvarstår att jag fortfarande hatar att köra efter vägbeskrivningar som bara är  "sååå lätta"........................



~ It ain't over ~


.: Spending my time :.

Cammar med Pojken. Fulsnygg. Charmig. Vass.


Det sista jag hörde av honom var ett sms. Efter att tittat i mobilen ser jag att det var två dagar sen.
Inte så länge sedan med andra ord. Jag vet att han har mycket att stå i. Flytten till huset ska fullföljas den här veckan. Jag droppade bollen hos honom och gjorde en snygg sorti.


Men på de två dagarna har det trillat in 20 sms och 2 mms från Pojken. Så jag har haft lite att stå i. Vare sig hunnit längta eller sakna. Fröken njuter av lite egen tid.


Igår var jag på middag. Åt ute på resturang. God mat. Trevligt sällskap. Förut var de mina klasskamrater, nu är de mina kollegor. Han jag träffar oftast, han som jag jobbar vägg i vägg med, fångar min blick. Håller kvar ögonkontaten. "Hur går det med kärleken, Me? Bor du kvar i huset?" Det var det de andra hörde. Det var frågan de hörde mig svara på. Att vi har det bra, att jag bor kvar, att livet leker.

Men mellan oss. Han och mig. Sas så mycket mer. Hans ögon. Så lika systers. Så farligt lika systers. Han som ända från dag ett har kunnat läsa mig som en bok. Han som jag skulle anförtro mitt liv. Han som gav mig en hård, stark, varm kram och en godnatt kyss på kinden. Han kommer aldrig att säga något.


~ Playing with fire ~

.: Fröken sitter i hörnet med armarna i kors, muttrandes :.

Förälskad.
I killen som är min manliga motsvarighet. Hur kan jag inte vara det? 
Jag blir lite mer förälskad i honom för varje dag.

Vi, killen och jag, har slängt käft på msn i flera veckor. Härom dagen kom ett sms.
Nu är det hela nätter på msn. Dagliga sms.

Vi är så lika. Avslutar varandras meningar.
Förälskad.

Nästan glömt honom. Fortfarande sur för att jag är en i raden. Långsint, I am.

Det är ungefär som en förkylning, på känslonerverna. En vecka sen är det back to normal. Max.


~ Älska uppmärksamheten ~




.: Den som söker ska finna ? :.

Första obehagliga utfrågningen.
Han hade suttit vid datorn. Kom upp och la sig brevid mig i sängen. Fixerade mig blick.
Jag såg på honom att något skulle komma men jag visste inte vad. No idea.

" Jag hittade en mapp. På datorn. Med bilder. Bilder på dig. Jag tror du vet vilken mapp jag pratar om? Vem har du skickat dom till? "

Jag förundras över hans rättframhet. Att han vågar. Men ännu mer förvånad blir jag över min knivskarpa förklaring till bilderna. Att lögnerna kommer lika självsäkert och lätt som om jag talade sanning. Jag varken blinkar eller funderar en andra gång utan ljuger ihop något så enastående bra så att han sväljer alltihop.

Ensam kvar i sängen funderar jag. Han hade inte behövt leta. Det blev sent igår. Jag hade varit slarvig. Lögnerna kom helt självklart, inte ens i samband med en pulsstegring, en flackande blick eller en känsla av obehag.
DET tycker jag är värre än att han hittade den där jävla mappen.


~ Jag ljuger så bra? ~

.: It's the small shit I want :.

Efternatt. Storm. Spöregn som piskade hårt mot sovrumsfönstret.
Tjockt mörker och under täcket var det varmt och mjukt.
Härligt halvvaken.

En hand. En stor, manlig hand.
Försiktigt trevande in under mitt täcke. Fångade min lilla hand i hans stora.


~ Älskling, all that I needed ~

.: Någonstans står det, jag vet bara inte var än :.

En söndagseftermiddag i slutet av Oktober ringer telefonen.
Displayen skvallrar om att det är mamma.
Mamma, hemma hos sin nya man, sittandes på solsidan av huset och njuter.
Jag, i vardagsrummet, ståendes mittemot honom.

"Me, jag drömde om dig inatt. Du hade skaffat dig en ny kille. När jag frågade varför svarade du: "Men mamma, han slutade prata med mig..." "

Mamma lägger på. Sakta sänker jag handen. Tittar på honom.
Han vänder sig om och går ut. Utan ett ord.


~ Speechless  ~

.: Som stormen river öppet hav :.

Det är jobbigt. Blev jobbig. Nu. Ikväll.
Saknar. Längtar. Längtar. Saknar.


Inser att det inte kommer att gå forever.
Oavsett om vi blir påkomna eller själva väljer att avsluta, kommer det att ta slut.
Jag kommer då att förlora honom.
Han.
Och med honom mitt bästa sex.

Men mest honom.
För ett avslut är ett avslut.

Å det är så jävla jobbigt att tänka på det.


~ Cry me a river ~

.: Det blir inte alltid som man har tänkt sig :.


Min vardag. Hans vardag. Att det ska vara så svårt. Några timmar. En stund. För oss själva. Tillsammans. Bara han och jag.

Och någonstans där, mitt i jämförandet av överbliven tid, sökandet av några omärkta timmar, tröttnar jag. Om så bara för stunden, så tröttnar jag. Töms på energi. Suckar. Orka. Ska det vara så förbannat svårt?




~ I want you to want me ~

Tidigare inlägg
RSS 2.0