.: Signed Sealed Delivered :.
Nära och kära som påpekar att vi ser ut att må bra. Bättre än på länge.
Pojken som hålls på armlängsavstånd.
Han som jag inte hör av.
Ett behov som inte längre finns. Lusten finns. Jag kan inte förneka den. Det vore att ljuga. Men att motstå den är ingen big deal.
Kuvertet. Beslutet. Framtiden.
~ Bring it on ~
.: I'm just a Boy :.
Bara en vanlig Fredag. Baggy jeans hängandes på höfterna, nedstoppade i strumporna. En tajt t-shirt med märkestryck på bröstet. En stor halsduk.
Utbildning med jobbet. Praktiska gruppövningar. Hamna i en grupp där alla andra kommer från en annan arbetsplats, där jag inte kände någon. Stå lite i bakgrunden. Se dem "göra bort sig". Se utbildaren ta ett steg fram, dra ett andetag för att sedan kunna korrigera gruppen.
Vara sekunden snabbare än utbildaren. Kliva in i cirkeln. Tala högt och tydligt. Vara pedagoisk. Briljera - om man så vill. Få omvärderade blickar. Jag kanske inte sett så intresserad ut under förmiddagen men skenet bedrar. Mitt huvud frungerar som en svamp. Say it - å jag minns.
Gå ut och möta vårvädret. Solen som värmer kinderna. Kasta sig i in massan på stormarknaden. Önska kvinnan i charken trevlig helg när hon räcker över min grillade kyckling. Se killen som liknar honom skrämmade mycket och bli lite kär. Fast jag är ovän med just honom. Le mot alla jag möter.
Köra hem. Låta hästarna sträcka på benen och hastighetsmätaren dra längre å längre å höger. Att på så sätt provocera mannen i Audin. Att samtidigt som mannen i Audin sladda, på grund av hastigheten och inte underlaget, in på macken. Parkera med hjälp av en handbromsvändning. Att samtidigt stiga ur och värdera varandra uppifrån och ner. Att fatta tycke. Att uppgivet skaka på huvudet och brista ut i skratt.
Bara en vanlig Fredag.
~ And I'm loving it ~
.: Just another week :.
Låg i sängen och tittade på den oansenliga tavlan placerad över byrån i sovrummet. Svart IKEA-ram. Vit passepartout. Tre svartvita foton. Nederst en koala. I mitten en späd, kvinnlig hand och under den en grov, manlig - båda vänster händer med förlovningsringar. Det översta kortet kunde jag inte se därifrån jag låg. Vid första anblicken sa korten mig ingenting. I nästa ögonblick var det hans och hennes hand. Deras förlovningsringar. Koalan - en semesterbild. Jag undrar fortfarande vad det tredje och översta kortet föreställde.
Tillät mig att påpeka oredan. Kläderna som låg utspridda över hela övervåningen. På golvet, i fåtöljer och över stolsryggar. Rent och smutsigt blandat. Hans och hennes. Påpekade att han skulle vara lycklig. Lycklig för att han hittat en likasinnad. Att hon och han var lika-samma. Han sa att det var katterna. Jag slängde en blick på katterna där de lagt sig tillrätta i de knullvarma lakanen, tittade åter på honom och min blick sa att jag inte köpte den förklaringen.
Trettiosex timmar senare bryter jag ihop totalt i min egen dubbelsäng. Jag har precis vaknat. Jag är fortfarande fullt påklädd. Arbetsdagen från Helvetet tar ut sin rätt och jag kan inte sluta gråta. Skakar i hela kroppen och jag gråter. Gråter tills tårarna tar slut. Jag hade när jag stämplade ut varken ätit eller gått på toaletten på nio timmar. Jag hade heller inte uträttat några underverk. Jag hade "bara" jobbat.
När tårarna sinat mobiliserade jag mina sista krafter och tog en dusch. Somnade helt utmattad och nu, här och nu känner jag mig fortfarande helt tom.
~ The Show Must Go On ~
.: De där tre små orden :.
"Me, vi måste prata. Jag har något att berätta".
Redan då. Jag visste vad det gällde. Visste vad hon skulle berätta. Hört det så många gånger det senaste. Folk runt omkring mig har börjat dela upp sig. Det är antingen eller och jag är eller. Eller tillsammans med en snabbt krympande skara av vänner. Och just den skaran - vänner, är inte stor från början.
"Jag är gravid"
Tre ord. Förändrar liv för alltid. Tre underskattade ord.
Jag kan inte gå och bli gravid. Min livssituation tillåter inte det. I have to stay eller. Ensam och obefruktad.
~ My quest carries on ~
.: Happy Fuckin' New Year :.
Det är stjärnklart. Det är minusgrader. Det nya året är bara några timmar bort. Jag står på jobbets parkering och skrapar rutorna på bilen. Jag hör raketerna på avstånd och sekunder senare ser jag dom över skogen.
Nyss stämplade jag ut och om några timmar stämplar jag åter in. Innan dess - ett nytt år.
Gott nytt år från Pojken - Made me smile.
Gott nytt år från honom - Ett torrt sms som gått ut till alla i hans telefonbok.
Året som gått - 2008.
Jag tog examen. Jag inledde mitt yrkesliv. Jag låg med honom. Jag låg med Pojken. Han och jag krisade big time.
That's about it.
.: Confessions :.
Timmar kvar till julafton.
Han förkunnar på msn att han är kär i mig. Orden jag så länge väntat på. Berör mig inte så mycket ikväll.
Berör mig desto mer nästa gång jag står öga mot öga med honom. Så kom den dagen. Då jag fick höra det. Det blev dagen före julafton och jag kommer aldrig att glömma.
Förälskelsen i Pojken håller i sig.
Annars ligger jag lågt. Det är jul - Men mest för att jag känner att det krävs.
~ Happy Holidays ~
.: Dear Sister :.
" Så Me, var var du egentligen, du vet, den kvällen ? "
Så jag sa. Sa som jag lovat mig själv. Sa som jag övat framför spegeln.
Att jag var hos honom. Att vi intog ryggläge i varsin fåtölj med en pizzakartong på magen och kollade på film.
Jag sa. Syster visste.
~ Födda för varandra ~
.: Still my secret :.
Frågan fanns i hennes ögon men hennes läppar yttrade den inte.
Jag vill berätta sanningen. Kommer att berätta den om hon frågar.
Men om hon vill bli invigd eller inte måste komma från henne.
Jag kommer inte att berätta att jag legat med honom.
Legat med Pojken.
Men jag tänker berätta att det var hos honom jag var.
~ Syster - Min äkta hälft ~
.: Rosa moln & sen rakt ner i skiten:.
Pojken skrev ord som låter som rosa moln och fjärilar när man läser dom högt. Jag tänker inte skriva dom här. For my eyes only. De betyder mycket för mig. Enbart för att de kommer från Pojken. Han är verkligen en sådan människa som inte frikostigt delar ut just rosa moln och fjärilar.
Så när Han på msn frågade om jag inte kunde ta svängen förbi och kolla på film tackade jag ja. Författade en lögn, använde min för kvällen bortresta syster som alibi och skickade iväg ett sms till min sambo. Trodde jag. Mobilen förkunnade att det gått iväg till syster. Syster. Utav alla. Min underbara syster med de kloka ögonen. Visste att det skulle skita sig till sist. Men redan? Ringde upp henne. Pratade bort det. Jag vet fan inte. Syster är den enda männsika jag inte kan lura.
~ Illamående ~
.: Vinden blåser rent i huvudet :.
Jag går elljusspåret. Jag hör män. Kvinnor. Hundar som skäller. Barn som ropar.
Det är kallt. Kylan gör mina kinder rosiga. Biter mig på baksidan låren. Får mig att öka steglängden. Tänker på Pojkens skrev. Hade gärna fått det gnuggat mot min kalla bakdel.
Jag hör kyrkklockan på avstånd. Den förkunnar att klockan är tre. Jag har gått i en kvart. Jag befinner mig mitt ute i skogen och jag kommer till ett vägskäl. Vet att jag kommer att komma tillbaka hit. Om några kilometer. Viker av åt vänster. Motstår impulsen att ta en kortare slinga.
Det blir tyst. Det enda jag hör är mina steg. Snön som knarrar. Mina andetag. Men de har gått här. Fotsteg av män. Kvinnor. Skällande hundar. Ropande barn som skuttat, vid sidan av den i snön upptrampade stigen. Stannar upp. Fyller lungorna med kall, frisk luft. Prövar isen på den stora vattenpölen. Den håller.
Ska jag och Pojken ligga på Fredag? Fylls av kroppsnojja. Släpper ut luften. Försöker se min kropp med andra ögon. Där. I skogen. På en frusen vattenpöl. Det kommer en iskall vind svepandes. Kanske skulle jag haft trosor på mig. Hade jag frusit mindre då? Börjar promenera igen.
När jag lyfter blicken från marken inser jag att jag gått vilse. Är inte längre på spåret. Det är tyst. På håll hör jag trafiken. Tar några raska steg och befinner mig åter på rätt spår.
Kommer till sista vägskälet. Hittar inte strömbrytaren till lamporna och får gå sista kilometern i mörkret. Med ledljus av snön och dagens sista solstrålar. Då hör jag dem igen. Männen. Kvinnorna. Hundarna som skäller. Barnen som ropar. Strax därefter kyrkklockan.
~ Klockan är fyra och jag har gått i lite mer än en timme ~
.: Winds of Change:.
Skrivit om det förut. I want out. Att jag befunnit mig månader längre fram än honom. Nu verkar det som han börjar komma ikapp. Konsulterade syster på vägen hem. "Du borde vara ledsen......tror att du är det Me, eller hur?"
Känner mig tom. Blank. Nollad.
Vi pratade inte om det. Åt middag. Jag hamnade i soffan med en film från Canal+ utbud. Han tog bilen till en födelsedagfest jag valde att stå över. Distanserat mig från hans familj, hans släkt sen innan sommaren. I början var det omedvetet jag kan inte säga att det är det längre.
~ All about us ~
.: It started with a love affair :.
Frågar mig själv vad som gjort det bättre.
Tid. Jag vill ha tillgång till mer tid.
Att få stanna hela natten. Att få vakna tillsammans på morgonen. Men inser sedan att det inte hade förändrat något. Jag hade fortfarande fått gått upp, klätt på mig, åkt hem. Tid skjuter bara på ännu ett avsked.
Ensamrätt? Att få honom för mig själv. Att få vara vi. Jag vet heller inte om jag verkligen skulle vilja ha honom all to myself. Jag vet ju att jag är en i raden av många. He ain't gonna change. Inte ens för min skull. Å andra sidan kör man med öppna spelregler från början och väljer att fokusera på kvalitetstid tillsammans......
Jag vet inte heller om jag vill bryta upp det jag har. Orka börja om. Börja om med någon ny. Köra på i ytterligare ett par år och inse att inte heller han var rätt.
Alltså, det är nog bara så att mycket vill ha mer. This is good. For right now, duger dagsläget.
~ To be continued ~
.: Again :.
" Torsdag kväll? "
" Taget "
Hängde tvätten och tänkte på mitt förhållande. Vårt förhållande. Hur vi lever ihop men ändå helt frånskilda.
Hur jag lämnar datorn för att ge honom en chans. Kryper nära i soffan. Hur han reser sig och flyttar till andra änden. Inte för att jag gjorde honom sällskap men för att jag stör honom när jag är nära. Hur han inte kan koncentrera sig på tv:n. Det är då jag suckar, ger upp, lämnar soffan och återvänder till datorn.
Stoppade in mer tvätt i maskinen. Tänkte på Torsdagkväll to come. Ska hem till honom. Till huset. För första gången vet jag inte hur det kommer att kännas. Deras hem. Deras gemensamma hem. Som de valt tillsammans. Ja, det var deras gemensamma hem innan också. Deras dubbelsäng. Deras lakan. Men nu, det känns annorlunda.
Åker till gymmet. Möter min sambo på vägen. Han blinkar med ljuset på firmabilen och vinkar. Ler. Ser lycklig ut. My heart goes " ynk ". Känner mig kär för ett ögonblick. Han kommer hem och vi ska äta middag. Såsen jag gjort till fisken är stark. Han påpekar det. Jag säger att han inte behöver äta den. Med dagen tankar snurrandes i huvudet frågar jag honom om han har en aning om hur vi ska ta oss ur det här. Finns det en lösning? Kommer ljuset i tunneln att komma? Han får det att handla om såsen. Lämnar bordet. Svart i ögonen. Jag slutar lyssna. Men jag hör: "...flytta då för fan....stark sås...för i helvete.....göra slut för att jag tycker såsen är stark...."
Att han relaterar mörkret som lagt sig över oss till den starka såsen får mig att vilja gråta. Är han helt ovetandes? Tycker han att det här är bra? Tycker han att DET HÄR är B R A ?
~ ? ~
.: Something happend on the way to Heaven :.
Fick ett anfall av cravings. Påbörjade ett sms som jag aldrig skickade. Stod på mig. Valde att vara sval.
Fick ett sms idag. Han ville ligga. Men uttryckte det så fel. Så fel.
Flytten är genomförd. Längre bort. Längre bort som i att jag måste ha mer slipade ursäkter till att åka hemifrån. Behöver vara borta längre stunder. Som i att det inte får hända något
Jag vet inte vart jag är på väg. Vart jag kommer att hamna. Vad som håller på att hända.
Jag vet att jag behöver träffa honom för att känna hur det känns. Jag vet att när jag träffar honom kommer han att vara så underbar som bara han kan vara. Jag kommer att ligga med honom. Jag kommer att hata att behöva klä på mig och åka hem.
~ Is this the Way ~
.: Säkert sex - Kondom, Säkert cybersex - ? :.
Dock vet jag ej hur det kom dit.
Opassande, men ändå relativt oskyldigt.
Men han hann se och jag ljög lika elegant som förra gången.
~ Computer Love ~
.: I'm putting my heart into this :.
Anledningen till att det tog så lång tid innan vi hade sex berodde på mig. Jag ville inte bli bara ännu en i raden av erövringar. Ännu en som han ligger med, och hade det inte varit jag hade det varit någon annan. Jag offrar mitt förhållande för att få ha sex med honom. I'm putting my heart into this. Jag ville känna mig speciell. Jag gjorde det den kvällen, och därför hade vi sex. He made me feel special. Han har gjort det varje gång vi träffats sedan dess.
Men så igår. På msn. Som alltid. Jävla msn. Fucking Me.
Jag ställde en fråga. Fick ett svar.
Jag är en i raden. Hur kom det sig att jag någonsin fick för mig att tro något annat? Oh my god!
" Du frågade ju?! "
Hade jag vetat det innan hade det spelat roll. Det hade krävts så mycket mera av honom.
Igår trodde jag att det spelade roll. Men nu, ett dygn senare, ja... Jag vet ännu inte.
Det jag vet är att jag vill träffa honom. Att min kropp längtar efter honom. Att jag vill ligga med honom igen. Att jag vill ha honom för mig själv.
~ Om och om igen ~
.: Juni, Juli, Augusti blev September, Oktober & November:.
Jag var liten. Han var äldre. Jag var kär.
Torsdag kväll. Han var i stan då. Jag minns inte vad han gjorde. Men jag vet att han kom till mig. Inte varje vecka. Men alltid Torsdag kväll.
Hans händer som klädde av mig. Tvättade mitt hår. Tvålade in min kropp. Hans armar som redan då fångade in mig och drog mig nära.
Vi hade sex. Jag vet att han hade tagit min oskuld om jag gett honom ett tecken. Men det kom aldrig. Han var underbar. Lyhörd. Försiktig. Jag tvivlar på att jag kunde fått det bättre. Jag ångrar att jag inte gav honom det där tecknet.
Han träffade en tjej. Först ett år senare kom ett mail. Ett mail som fortfarande ligger i en mapp, väl undangömd i min inkorg.
Mailet som jag lika gärna kunde skrivit själv, adresserat till honom.
Mailet som idag gör att jag sitter här. Sitter här ikväll.
Jag är lite större, Han är fortfarande äldre. Jag är kär ?
.: Det var alldeles i början av sommarlovet :.
Vi blev presenterade för varandra. Granne - Barnbarn, Barnbarn - Granne.
Han var solbränd. Han var äldre. Han var snygg.
Han hade slitna jeans, vit tshirt och solglasögon.
Han erbjöd sig att köra mig till sommarjobbet.
Det blev aldrig så. Tur var väl det. Jag hade nog kräkts.
Det var dagen det började. Dagen som tids nog skulle leda fram till idag.
Sommaren med honom var sitta brevid i sängen och titta på tv. Titta på film. Lyssna på musik. Sitta brevid vid datorn. GB's halvlitersförpackningar med glass. Delade på två och varsin sked. Glassen smakade hasselnöt eller krossad choklad.
Jag var liten. Han var äldre. Jag blev så kär.
Juni, Juli, Augusti blev September, Oktober, November.
Jag skickades som retur till min lägenhet i stan.
Summer's over, var det de sa till mig.
.: I've got mail, from my past :.
Från en annan tid. Ett annat nu.
Innan sommarens sista bad...
Det vita kuvertet.
Jag har verkligen omprioriterat. Flyttat från här och nu till whenever.
Som en indirekt följd av att jag ligger med honom.
Nu, ett brev på posten. En kallelse.
.: Sagan om ringen :.
Men så kommer de. Dagarna. Dagarna då ringen väger extra tungt. Känns extra klumpig. Då den har min fulla uppmärksamhet. Då den gnistrar extra i dagsljuset.
Jag har haft den så länge att jag är märkt även när jag inte har den. Ett vitt band, där solen inte kommit åt. En knappt synlig avsmalning av fingret där den dagligen sitter. Men visst syns det. Jag tillhör någon. Någon tillhör mig. En tvåsamhet.
En tvåsamhet. Mycket mer säger den inte.
Det är först när man tittar på insidan som det står ett namn. Ett datum. Ett minne som för mig till solvarma klippor. Strålande sol. Glittrande hav. Ett lyckligt par. Framtidstro. Inget skulle kunna hända oss så länge vi hade varandra. Så när förlorade jag honom?
Förväntade mig inte mer av honom än av någon jag haft tidigare. Men så när det rullade på. När brytpunkten inte kom. Kom mina tvivel. Fixar jag detta? Men det rullade på. Rullar fortfarande på. Han är min trygghet. Min klippa. Han är mycket för mig. Men han är inte min passion. Han var det. Men never more.
Jag låg med honom. Changed it all. Han är way much better. Passion. Passion som jag inte upplevt den tidigare.
Och då kommer dagarna. Dagarna då ringen väger extra tungt. Känns extra klumpig. Då den har min fulla uppmärksamhet. Då den gnistrar extra i dagsljuset.
~ One ring to rule them all ~