.: Suspicous Minds :.
Åkte till honom. Film och Pizza. Ryggläge i varsin fåtölj. No words needed. Kliver in i huset och förundras över hur väl det passar ihop med henne. I deras förra hus kom hon inte riktigt till sin rätt. Nu andas varje rum av henne. Jag inser att jag inte längre är avundsjuk på henne. Jag har inga cravings efter honom. Inga. Kanske bara för nu. Men fan vad skönt.
Jag har ingen tid att passa. Ingen "bäst före" att komma hem. Klockan är tio när jag kommer till honom. Strax efter ett när jag åker. Han ber mig stanna längre. Jag kan inte komma iväg snabbt nog efter filmen.
Ett och jag vet att jag är saknad hemma. Det var jag redan innan jag svängde in på hans uppfart. När jag kommer ut i bilen har Pojken sökt mig. Hjärtat slår en piruett. När pojken kommer längst grusgången för att möta mig förkunnar den lilla displayen i bilen att klockan är halv två. Vi hamnar på rygg i varsin ände av soffan. Han tittar på mig och jag vet inte vad han ser. Jag drar honom över mig.
I skenet från tv:n blixtrar min förlovningsring till. I det ögonblicket hatar jag den. Allt den står för. Allt den innebär. Alla krav och förväntningar den lägger på mig. Att det är ringen som får mig att få ont i magen och inte det faktum att jag ligger med Pojken där och då. I soffan. Jag kunde inte hejda mig. Jag borde kanske gjort det, men jag kunde bara inte.
Kvart i fyra får jag ett sms från min dubbelsäng. Pojken följer mig ut till bilen. Kysser mig och tittar så som bara han tittar på mig. Klockan fyra ligger jag i min säng.
Nästan hela kvällen har jag lyckats förtränga samtalet från syster. Samtalet som kom när jag var på väg uppför hans uppfart.
~ Oh My God ~
Jag har ingen tid att passa. Ingen "bäst före" att komma hem. Klockan är tio när jag kommer till honom. Strax efter ett när jag åker. Han ber mig stanna längre. Jag kan inte komma iväg snabbt nog efter filmen.
Ett och jag vet att jag är saknad hemma. Det var jag redan innan jag svängde in på hans uppfart. När jag kommer ut i bilen har Pojken sökt mig. Hjärtat slår en piruett. När pojken kommer längst grusgången för att möta mig förkunnar den lilla displayen i bilen att klockan är halv två. Vi hamnar på rygg i varsin ände av soffan. Han tittar på mig och jag vet inte vad han ser. Jag drar honom över mig.
I skenet från tv:n blixtrar min förlovningsring till. I det ögonblicket hatar jag den. Allt den står för. Allt den innebär. Alla krav och förväntningar den lägger på mig. Att det är ringen som får mig att få ont i magen och inte det faktum att jag ligger med Pojken där och då. I soffan. Jag kunde inte hejda mig. Jag borde kanske gjort det, men jag kunde bara inte.
Kvart i fyra får jag ett sms från min dubbelsäng. Pojken följer mig ut till bilen. Kysser mig och tittar så som bara han tittar på mig. Klockan fyra ligger jag i min säng.
Nästan hela kvällen har jag lyckats förtränga samtalet från syster. Samtalet som kom när jag var på väg uppför hans uppfart.
" Du ljög för mig. Jag vet inte var du är. Jag vet inte vad du gör. Jag kan gissa. Men jag vet inte. Du ljuger för mig men jag älskar dig ändå Me. "
~ Oh My God ~
Kommentarer
Trackback
