.: Spending my time :.

Cammar med Pojken. Fulsnygg. Charmig. Vass.


Det sista jag hörde av honom var ett sms. Efter att tittat i mobilen ser jag att det var två dagar sen.
Inte så länge sedan med andra ord. Jag vet att han har mycket att stå i. Flytten till huset ska fullföljas den här veckan. Jag droppade bollen hos honom och gjorde en snygg sorti.


Men på de två dagarna har det trillat in 20 sms och 2 mms från Pojken. Så jag har haft lite att stå i. Vare sig hunnit längta eller sakna. Fröken njuter av lite egen tid.


Igår var jag på middag. Åt ute på resturang. God mat. Trevligt sällskap. Förut var de mina klasskamrater, nu är de mina kollegor. Han jag träffar oftast, han som jag jobbar vägg i vägg med, fångar min blick. Håller kvar ögonkontaten. "Hur går det med kärleken, Me? Bor du kvar i huset?" Det var det de andra hörde. Det var frågan de hörde mig svara på. Att vi har det bra, att jag bor kvar, att livet leker.

Men mellan oss. Han och mig. Sas så mycket mer. Hans ögon. Så lika systers. Så farligt lika systers. Han som ända från dag ett har kunnat läsa mig som en bok. Han som jag skulle anförtro mitt liv. Han som gav mig en hård, stark, varm kram och en godnatt kyss på kinden. Han kommer aldrig att säga något.


~ Playing with fire ~

.: Säkert sex - Kondom, Säkert cybersex - ? :.

Idag igen. Ett kort. Ett opassande kort. På ett opassande ställe.
Dock vet jag ej hur det kom dit.
Opassande, men ändå relativt oskyldigt.

Men han hann se och jag ljög lika elegant som förra gången.


~ Computer Love ~

.: Fröken sitter i hörnet med armarna i kors, muttrandes :.

Förälskad.
I killen som är min manliga motsvarighet. Hur kan jag inte vara det? 
Jag blir lite mer förälskad i honom för varje dag.

Vi, killen och jag, har slängt käft på msn i flera veckor. Härom dagen kom ett sms.
Nu är det hela nätter på msn. Dagliga sms.

Vi är så lika. Avslutar varandras meningar.
Förälskad.

Nästan glömt honom. Fortfarande sur för att jag är en i raden. Långsint, I am.

Det är ungefär som en förkylning, på känslonerverna. En vecka sen är det back to normal. Max.


~ Älska uppmärksamheten ~




.: I'm putting my heart into this :.

Jag tvekade länge. På huruvida jag skulle ligga med honom eller inte. Om jag verkligen skulle fatta beslutet att vara otrogen. Jag tvekade fast jag visste att jag inget hellre ville än att ligga med honom. Jag visste att jag skulle ångra mig om jag inte gjorde det. Jag kan så här i efterhand inte säga att jag någonsin behövde fatta beslutet. Det var fattat långt innan, undermedvetet, och kvällen som vi badade krävde det avslutet. Att vi hade sex. Jag har aldrig ångrat det.

Anledningen till att det tog så lång tid innan vi hade sex berodde på mig. Jag ville inte bli bara ännu en i raden av erövringar. Ännu en som han ligger med, och hade det inte varit jag hade det varit någon annan. Jag offrar mitt förhållande för att få ha sex med honom. I'm putting my heart into this. Jag ville känna mig speciell. Jag gjorde det den kvällen, och därför hade vi sex. He made me feel special. Han har gjort det varje gång vi träffats sedan dess.

Men så igår. På msn. Som alltid. Jävla msn. Fucking Me.
Jag ställde en fråga. Fick ett svar.
Jag är en i raden. Hur kom det sig att jag någonsin fick för mig att tro något annat? Oh my god!

" Du frågade ju?! "

Hade jag vetat det innan hade det spelat roll. Det hade krävts så mycket mera av honom.
Igår trodde jag att det spelade roll. Men nu, ett dygn senare, ja...  Jag vet ännu inte.

Det jag vet är att jag vill träffa honom. Att min kropp längtar efter honom. Att jag vill ligga med honom igen. Att jag vill ha honom för mig själv.


~ Om och om igen ~

.: Den som söker ska finna ? :.

Första obehagliga utfrågningen.
Han hade suttit vid datorn. Kom upp och la sig brevid mig i sängen. Fixerade mig blick.
Jag såg på honom att något skulle komma men jag visste inte vad. No idea.

" Jag hittade en mapp. På datorn. Med bilder. Bilder på dig. Jag tror du vet vilken mapp jag pratar om? Vem har du skickat dom till? "

Jag förundras över hans rättframhet. Att han vågar. Men ännu mer förvånad blir jag över min knivskarpa förklaring till bilderna. Att lögnerna kommer lika självsäkert och lätt som om jag talade sanning. Jag varken blinkar eller funderar en andra gång utan ljuger ihop något så enastående bra så att han sväljer alltihop.

Ensam kvar i sängen funderar jag. Han hade inte behövt leta. Det blev sent igår. Jag hade varit slarvig. Lögnerna kom helt självklart, inte ens i samband med en pulsstegring, en flackande blick eller en känsla av obehag.
DET tycker jag är värre än att han hittade den där jävla mappen.


~ Jag ljuger så bra? ~

.: One lie gave me a night of Passion :.


Stod, på knä, mittemot varandra i dubbelsängen. Mina tajta jeans som sista plagget ut. Uppknäppta.
Han kysser mig. Hans läppar. Hans tunga. Hans ögon.
När jag inte tror att jag kan bli mer redo så hälsar hans hand på innanför mina jeans och jag inser att jag hade fel.

Vi har sex. Jag drivs av längtan sedan sist. Att det är sex. Sanslöst bra, skönt sex. Att det är han. Att det känns rätt. Att jag inte vet när nästa tillfälle kommer.

Somnar. Vaknar. Min tumme som följer hans ögonbryn. Konturen av hans skägg. Mitt pekfinger som stryker sig mot hans underläpp.

Vi har sex. Vailjsex. Jag drivs av något helt annat. Jag vill inte ens veta. Förnekar. För ett ögonblick. En del av ett ögonblick, bränner tårarna bakom mina ögonlock. Öppnar ögonen. Det är han. Det är sex. Sanslöst bra, skönt sex. Det är han. Det känns rätt.

Somnar och nästa gång som jag vaknar till inser jag att det är dags att åka hem. Att jag återigen behöver lämna stället där jag helst av allt vill vara. Där jag känner mig hemma. Hans famn. Att jag ska klä på mig. Åka hem. Trilla ner i en kall, ovälkomnande säng. Och då är dom där igen. Tårarna. Bränner. Hotar med att svämma över.

Tar mig flera timmar innan jag kan somna om i min egen säng.
Känner mig kall. Frusen. Ensammast.




~ My heart is screaming out your name ~

.: It's the small shit I want :.

Efternatt. Storm. Spöregn som piskade hårt mot sovrumsfönstret.
Tjockt mörker och under täcket var det varmt och mjukt.
Härligt halvvaken.

En hand. En stor, manlig hand.
Försiktigt trevande in under mitt täcke. Fångade min lilla hand i hans stora.


~ Älskling, all that I needed ~

.: Juni, Juli, Augusti blev September, Oktober & November:.



Jag var liten. Han var äldre. Jag var kär.

Torsdag kväll. Han var i stan då. Jag minns inte vad han gjorde. Men jag vet att han kom till mig. Inte varje vecka. Men alltid Torsdag kväll.

Hans händer som klädde av mig. Tvättade mitt hår. Tvålade in min kropp. Hans armar som redan då fångade in mig och drog mig nära.

Vi hade sex. Jag vet att han hade tagit min oskuld om jag gett honom ett tecken. Men det kom aldrig. Han var underbar. Lyhörd. Försiktig. Jag tvivlar på att jag kunde fått det bättre. Jag ångrar att jag inte gav honom det där tecknet.

Han träffade en tjej. Först ett år senare kom ett mail. Ett mail som fortfarande ligger i en mapp, väl undangömd i min inkorg. 

Mailet som jag lika gärna kunde skrivit själv, adresserat till honom.
Mailet som idag gör att jag sitter här. Sitter här ikväll.


Jag är lite större, Han är fortfarande äldre. Jag är kär ?

.: Det var alldeles i början av sommarlovet :.

Det var sommar. Det var sol. Jag var ung.
Vi blev presenterade för varandra. Granne - Barnbarn, Barnbarn - Granne.

Han var solbränd. Han var äldre. Han var snygg.
Han hade slitna jeans, vit tshirt och solglasögon.
Han erbjöd sig att köra mig till sommarjobbet.

Det blev aldrig så. Tur var väl det. Jag hade nog kräkts.

Det var dagen det började. Dagen som tids nog skulle leda fram till idag.


Sommaren med honom var sitta brevid i sängen och titta på tv. Titta på film. Lyssna på musik. Sitta brevid vid datorn. GB's halvlitersförpackningar med glass. Delade på två och varsin sked. Glassen smakade hasselnöt eller krossad choklad.

Jag var liten. Han var äldre. Jag blev så kär.


Juni, Juli, Augusti blev September, Oktober, November.
Jag skickades som retur till min lägenhet i stan.

Summer's over, var det de sa till mig.

.: Någonstans står det, jag vet bara inte var än :.

En söndagseftermiddag i slutet av Oktober ringer telefonen.
Displayen skvallrar om att det är mamma.
Mamma, hemma hos sin nya man, sittandes på solsidan av huset och njuter.
Jag, i vardagsrummet, ståendes mittemot honom.

"Me, jag drömde om dig inatt. Du hade skaffat dig en ny kille. När jag frågade varför svarade du: "Men mamma, han slutade prata med mig..." "

Mamma lägger på. Sakta sänker jag handen. Tittar på honom.
Han vänder sig om och går ut. Utan ett ord.


~ Speechless  ~

.: Som stormen river öppet hav :.

Det är jobbigt. Blev jobbig. Nu. Ikväll.
Saknar. Längtar. Längtar. Saknar.


Inser att det inte kommer att gå forever.
Oavsett om vi blir påkomna eller själva väljer att avsluta, kommer det att ta slut.
Jag kommer då att förlora honom.
Han.
Och med honom mitt bästa sex.

Men mest honom.
För ett avslut är ett avslut.

Å det är så jävla jobbigt att tänka på det.


~ Cry me a river ~

.: Väckarklockor är så last year :.

Vaknade av att huden knottrade sig av välbehag. Ljudet av motorcykeln ute på gruset fick mig att stöna av förväntan. Hörde plagg efter plagg falla till golvet nere i hallen. Vred mig uppe i sängen. Uppför trappan och sedan stod han där.
 
Finaste.
Läpparna.
Ögonen.
Händerna.
Propotionerna.
Känslan av honom under mina fingertoppar, handflator, läppar..

Vår bubbla är skör.
Hemmaplan.
Dagsljus.
Grannar på andra sidan staketet.
Det skulle kunna skita sig redan ikväll.


Kroppen känns nyknullad. Brinner. Längtar. Jag ser nyknullad ut. Ögonen strålar. Läpparna kan inte sluta le. Blundar jag ser jag honom så som jag såg honom nyss. Det kommer att ta mig hela eftermiddagen att gjuta olja på vågorna.


~ Another day in Paradise ~

.: I've got mail, from my past :.

Ett brev på posten. En kallelse. En bokad tid.
Från en annan tid. Ett annat nu. 
Innan sommarens sista bad...

Det vita kuvertet.
Jag har verkligen omprioriterat. Flyttat från här och nu till whenever.
Som en indirekt följd av att jag ligger med honom.


Det som innan betydde mest för mig, innebär nu slutet med honom.


Omprioriterat, men inte så mycket mer.
Nu, ett brev på posten. En kallelse.



~ Whatever, Whenever ~

.: Sagan om ringen :.

Mest av tiden tänker jag inte ens på ringen jag bär på min vänster hand. Den har sedan länge blivit en del av mig.
Men så kommer de. Dagarna. Dagarna då ringen väger extra tungt. Känns extra klumpig. Då den har min fulla uppmärksamhet. Då den gnistrar extra i dagsljuset.

Jag har haft den så länge att jag är märkt även när jag inte har den. Ett vitt band, där solen inte kommit åt. En knappt synlig avsmalning av fingret där den dagligen sitter. Men visst syns det. Jag tillhör någon. Någon tillhör mig. En tvåsamhet.

En tvåsamhet. Mycket mer säger den inte.

Det är först när man tittar på insidan som det står ett namn. Ett datum. Ett minne som för mig till solvarma klippor. Strålande sol. Glittrande hav. Ett lyckligt par. Framtidstro. Inget skulle kunna hända oss så länge vi hade varandra. Så när förlorade jag honom?

Förväntade mig inte mer av honom än av någon jag haft tidigare. Men så när det rullade på. När brytpunkten inte kom. Kom mina tvivel. Fixar jag detta? Men det rullade på. Rullar fortfarande på. Han är min trygghet. Min klippa. Han är mycket för mig. Men han är inte min passion. Han var det. Men never more. 

Jag låg med honom. Changed it all. Han är way much better. Passion. Passion som jag inte upplevt den tidigare.
Och då kommer dagarna. Dagarna då ringen väger extra tungt. Känns extra klumpig. Då den har min fulla uppmärksamhet. Då den gnistrar extra i dagsljuset.



~ One ring to rule them all ~

.: Head over heels :.



Sättet han tar på mig. Vad han säger till mig. 
Hur hans fingertoppar lätt smeker min kropp. Att han drar mig nära, nära och bara är.

Att han kysser mig precis som jag vill bli kysst.
Sexet - precis som jag vill ha det. Å jag har inte ens berättat....

Att mitt bästa sex, att vara med honom, att något som känns så rätt - kan vara så innerligt fel. Hur är det möjligt?

Hela nittio minuter. Nittio underbara minuter fick vi tillsammans igår.




Left me breathless





~ Your touch makes it hard to breathe ~


.: Det blir inte alltid som man har tänkt sig :.


Min vardag. Hans vardag. Att det ska vara så svårt. Några timmar. En stund. För oss själva. Tillsammans. Bara han och jag.

Och någonstans där, mitt i jämförandet av överbliven tid, sökandet av några omärkta timmar, tröttnar jag. Om så bara för stunden, så tröttnar jag. Töms på energi. Suckar. Orka. Ska det vara så förbannat svårt?




~ I want you to want me ~

.: Står det skrivet i min panna, eller ? :.


Syster med sina kloka ögon. Syster som läser mina gester, mitt kroppspråk, mina ögon och tyder mina ord som ingen annan. Syster som vet så mycket mer än jag någonsin berättat. Syster som avslutar samtalet med att påpeka vikten av att jag skyddar mig. "Du vill inte ha en bortbyting." Hon vet. Jag har inget sagt. Men syster, med de kloka ögonen, har listat ut det. Vet. Syster lägger huvudet på sned, fixerar min blick, påpekar att jag ska skydda mig och byter samtalsämne. Allt under ett enda andetag. I nästa andetag kommer tindrande ögon, uppmärksamma öron och "...berätta om senaste gången du hade sex..."

Den fuktiga luften i badrummet, han bakom mig i duschen, han djupt inne i mig, jag ovanpå honom i sängen - blixtrar förbi ögonen på mig. Såg syster detsamma som jag såg? Jag vet inte. Men hon tystnar, tittar ner, stoppar munnen full av mat. Det blir tyst. Frågan tynar bort. Förblir obesvarad.


Jag vet inte vad som känns mest obekvämt. Det faktum att jag inte legat sedan den kvällen eller att syster vet.

Älskade syster. She's my everything. My precious.



~ I will always love you ~


.: Busted :.

Solsemester som kom och gick. 
Visst sken solen men alla i sällskapet kände av en närvarande kallfront.
Hemma. Uppackat. Undantvättat. Solbränna och semesterbilder som enda bevis.

En bild på mig. Tagen utan min vetskap.
Tagen den dagen som var värst. Då min cravings efter honom var bedrövliga.
För han var för mig lika mentalt närvarande som han var fysiskt frånvarande under hela resan.

Där och då. Osminkad. Tovhår. Ansiktet vänt från kameran. Ocenseurerat.
Det som inte syns är vad jag känner. Det de inte vet är att jag i det ögonblicket funderar på hur snart jag kan träffa honom efter det att planet landat på svensk mark. Där och då. På solsemestern.



~ Fire in my eyes and boys on my mind ~

RSS 2.0