MeInsideOut

Tillsammans, jag och Fröken, kände vi imorse att det var skönt att det för en gångs skull inte var vi som behövde klä på oss och åka hem. Kändes bra att veta att vi leker på lika villkor. Att det inte bara är jag som ska komma med lögner om vart jag är på väg och vem jag ska träffa.

Samtidigt som vi stod där, jag och Fröken, i hallen och precis blivit lämnade, träffades vi av saknaden. Saknaden, fast han nyss lämnat oss. Fast han fortfarande fanns där ute. Under den trasiga gatlyktan.

Bilden av hur fin han var där under mina täcken, bland mina kuddar, i mina lakan, i min säng är vad jag ser när jag blundar.

Saknar.
Men inser i samma andetag att jag kan komma att tröttna. Att det just i detta nu känns som att jag kommer att vara den som tröttnar först.

Men när det gäller honom är jag skitjobbig. Känslorna svänger. Rejält. Snabbt. Oväntat.
Saknar.


~ I remember the smell of your skin ~