MeInsideOut

Klockan är 07.15. Det är becksvart ute och tvåsiffrig kyla. Småspringer från bilen fram till ytterdörren, drar igen den bakom mig. Tar ytterligare några steg och befinner mig i köket. Hänger av mig jackan över en köksstol. Tar av mig stövlarna. Fortsätter med halsduken,mjukisbyxorna jag i sista stund drog på mig som ett skydd mot kylan, mina leggings. Lägger halsbandet i jackfickan. Fiskar upp mobilen.

Hela huset vilar i mörker. Men jag hittar. Vet vart jag ska. Fram från skuggorna kommer katterna. Nyvakna. Sällskapssjuka. Plockar upp dom och tar trappan med två steg i taget. Släpper ner katterna på det fluffiga duntäcket. De finner sig snabbt till rätta. Lägger mobilen på golvet.

Tar av mig bh:n och strumporna. Dyker ner under täcket. In i en famn. Min nästipp hittar genast gropen vid nyckelbenet. Automatiskt drar jag ett djupt andetag. Starka armar omfamnar mig och jag kan inte komma mycket närmre honom. I skydd av hans värme krånglar jag av mig trosorna och min lilla klänning. Vi byter några ömsinta ord och sedan somnar vi nära, nära, nära.

Nu timmar senare kommer dippen. Hjärtsnörp. Påträngande tårar.
Saknar. Fick inte tillräckligt. Längtar.
Han knullar sig rakt in i hjärtat på mig.


~ I'm just missing you, that's all ~

Det hade inte varit ett gathörn. Det hde varit den rostiga gungställningen, right outside his frontdoor. Den som inte längre användes. Inte ens av barnen i hyreshuset.

Det hade varit den jag återvänt till. Suttit där. Jag tror att det hade varit sommar. Jag hade varit brunbränd. Barbent. Barfota. Jag hade gungat lite förstrött fram och tillbaka. Låtit tårna släpa i marken. Fram och tillbaka. Tillbaka och fram. Mina tankar hade varit någon annanstans. Far away. Men all of a sudden hade jag bara vetat. Tittat upp. Han hade stått där. Lika solbränd. Lika besluten. En blick och beslutet hade varit fattat.

Ja, det är så det hade varit.






~ Our streetcorner ~

Hon,  arbetskamraten, min nyaste väninna, kom emot mig i korridoren på jobbet.
"Me, vi måste prata. Jag har något att berätta".

Redan då. Jag visste vad det gällde. Visste vad hon skulle berätta. Hört det så många gånger det senaste. Folk runt omkring mig har börjat dela upp sig. Det är antingen eller och jag är eller. Eller tillsammans med en snabbt krympande skara av vänner. Och just den skaran - vänner, är inte stor från början.

"Jag är gravid"

Tre ord. Förändrar liv för alltid. Tre underskattade ord.

Jag kan inte gå och bli gravid. Min livssituation tillåter inte det. I have to stay eller. Ensam och obefruktad.


~ My quest carries on ~

Fredag kväll och jag planterar frön. Ett frö här hemma. Ett frö hos Pojken.
När klockan slår natt och lördag snart blir söndag vad det dags att skörda.

I left home. Jag plockade upp Pojken och vi åkte till Mc Donald's.

Frågan var eat in or take out. Av någon anledning var mitt bekymmer inte att någon skulle se mig tillsammans med honom utan att han skulle få problem av att ses tillsammans med mig. Men Pojken sa eat in och så fick det bli. Jag tog av mig ringen och satte den på nyckelknippan.

Självklart kom det en killkompis till honom med tillhörande sällskap. Självklart bytte de några ord med varandra. Självklart kom kompisen från samma ställe som vi. Självklart satte de sig så att jag och denna kompis fick ögonkontakt - så fort jag lyfte ögonen från min hamburgare. Oh boy, blev jag granskad. Jag kan tänka mig att Pojken och en flicka, tillsammans, ute - verkligen inte hör till vanligheterna.

Vi satt i bilen. Utanför hans dörr. Kysstes. Det kom ett samtal hemifrån och jag var tvungen att åka.
Jag hade sått ett frö. Jag hade fått njuta av skörden. Jag kunde inte begära mer.


~ Wanted More ~