MeInsideOut

J skulle iväg ikväll på någon vagt beskriven aktivitet. Återträff av något slag. Tänker ta en dusch och jag har larmat på huset. För att undivka hjärtslag ifall han skulle komma hem och dra larm när jag är i duschen så kan det vara bra att veta om han är i närheten... Ringde honom på mobilen för att höra var han var och hur han hade det.


Självklart tänker jag tanken. Jag skulle vara dum om jag inte gjorde det. Som man känner sig själv känner man andra, sägs det ju. Det säger ju en del om mig........ om inte annat......Återträffar - vi vet ju alla vad som händer på dom, eller hur?

Känner mig säker på J. För säker, skulle kanske behöva en knäpp på näsan. Syster och mormor kan ju båda se vad det är ju ser i honom så det är ju inte enbart jag som finner honom attraktiv. Han har fortfarande "det". Även om det inte är på samma sätt som det var under första året. Vart tar den attraktionen vägen egentligen? Det där uppenbara, fysiska, försvinner, utplånas nästan och kvar är någon med bra kvaliteer och en person som man känner sig "bekväm" med. How boring.

Något djur skriker ute i skogen och jag blir sjukt skraj. Mörkrädd. Paranoid. Det är givet att det är någon som sitter där ute i mörkret och tittar på mig. En flaska vin i kylen. Visst kan jag dra i mig den, bli härligt sugen på sex och må skit imorgon - men till vilken nytta? Skrivit på MSN att jag är all alone men ingen nappar..... Vinkar går tydligen inte fram idag.

Självklart vill jag tro att jag skulle få sex om jag bad om det. Om så inte av SS så av A.
Vad är det som säger att inte J också har den möjligheten?

I better call him again. Vara den neurotiska flickvän som han får bortförklara med ett skevt leende på återträffen, dra en dålig bortförklaring till att jag ringde "....hon skulle duscha.... larmat på huset..." Hey någon i gänget ska ha den tjejen oxå, det kan lika gärna vara han.