.: Obeskrivligt, barnsligt lycklig :.
Att jag älskar snö är ett faktum. Jag älskar snö. Så när jag vaknade imorse och insåg att jag missat det första snöfallet blev jag aningens besviken. Den besvikelsen är nu utbytt mot en obeskrivlig känsla som bubblar inside of me och ett barnsligt leende på läpparna.
Det snöar! Stora flingor, dansar en smått hysterisk dans ner mot jorden, landar och stannar kvar.
Jag älskar snö. Jag blir lycklig. Snöfall gör mig alltid lycklig.
Det blir ljust, vitt, rent, allt blir aningens finare och jag bara måste ut! Ut i snön. Solen skiner och på mindre än tjugo minuter har jag fått 5 cm vit, ren, nysnö på gräsmattan.
Snöar så att jag knappt kan se över till andra sidan sjön. Undrar vad pingvinerna tycker om det? Fuck, I realise att det inte är pingviner som bosatt sig på bryggan, men jag har inte orkat att gå ner och kolla på dom och det ser faktiskt ut som pingviner från mitt kontorsfönster. It really does! Hade varit lite fräckt, om det varit pingviner alltså....
~ Unleash the child in you ~
Skymningen är här och snön fortsätter att falla. Lugnare nu. Inte samma brådska att lägga sig till rätta och bilda ett fyllligt, vitt täcke.
Min förtjusning är inget nytt. J skrattar. Skakar på huvudet. "Hur gammal sa du att du var?".
Ålder? Bullshit! Det snöar ju.
~ Min bästa tid är nu ~
Kommentarer
Trackback
