.: No speed limits :.

Hur kommer det sig att tjejer förväntas (?) ha en viss körstil? Jag är så trött på det.

Jag kör inte som jag upplever att jag förväntas göra. Jag kör bil med en del skicklighet och två delar dårskap. Det är vad som krävs för att visa att jag står pall fast jag har bröst och pumpar östrogen i min blodbana. Jag har aldrig kommit sist iväg vid ett rösljus, jag släpper inte förbi vem och jag blir sällan "satt på plats" av en kille i trafiken.

Vad man kör för bil spelar en viss roll men det är chanstagningen och idiotin som avgör vem som "vinner" och ja, jag tar kanske större chanser och värderar min kvinnliga stolthet före att köra säkert i vissa situationer. Inte så att jag riskerar andras liv snarare mitt eget.

Men att passa in och att vara en tjej är inte min grej. Jag har alltid jämfört mig själv med killarna och gör det fortfarande. Hur kul är det att köra som en tjej? Mina små östrogenceller jublar när jag visar pojkarna att en tjej kan spela efter deras regler oxå.

Jag körde streetrace, en natt, en sträcka, en gång. Jag vann. Varför utmana ödet och köra igen. Känslan var obetalbar.

Barnsligt? Det är givet. Men jag är inte så gammal. Jag tänker leka med pojkarna ett tag till. Det är värt det. Adrenalinet, leendena och känslan av att duga - det är därför jag gör det. Å min djupaste respekt till killarna som kör så mycket bättre än jag. Jag är avundsjuk.

Injicerade självförtroende härom dagen och idag skulle man väl kunna säga att jag sniffade testosteron, enda tjejen på Bauhaus imorse å I like.

Jag kommer aldrig att sluta flirta. Jag är för bra på det för att låta bli helt enkelt.


~ En del skicklighet, två delar dårskap ~


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0