.: Life for rent :.
Syster har fått fel på bilen för att hon inte fyller på kylarvätska som hon ska och ringer för hon vill ha hjälp.
J har ont i ett knä och gnäller.
J vantrivs på jobbet och tar ut det på mig.
Jag blir utnyttjad på jobbet för att jag är omtyckt av vårdtagarna.
Syster --> Skaffa för fan ett antivirusprogram och kan du inte sköta bilen - åk buss!
J --> Ring vårdcentralen och byt jobb!
Kan jag hjälpa att jag är omtyckt? Ska jag ha det emot mig? Ska jag behöva jobba röven av mig för att jag blir beställd? Är det meningen att jag ska vara snorkig hemma hos mina tanter för att få en godtagbar arbetssituation?
Shit och my God! Jag orkar knappt med mig själv för att jag ska ta hand om alla andra. När finns det tid att sätta mig själv först?
J beter sig som en treåring för att jag bakat bullar i förmiddags och han inte får äta. Det är så nära att jag ställer mig och bara grinar på köksgolvet. Han måste väl för fan kunna låta bli att äta bullar bara för att det finns.
~ Leave me alone ~
.: Break-up day :.
Diska.
Dammsuga.
Tvätta golven.
Städa badrummet.
Tre maskiner med tvätt.
Bädda rent i sängen.
Jag kunde lika gärna spenderat den här dagen på jobbet.
Då hade jag fått betalt, uppskattning och sällskap.
J stängde in sig på "kontoret" sittades framför datorn. Han har semester han kan inte göra sådana saker då. Han är ledig. Det faktum att det är min enda lediga dag väger han inte in. Sen blev det ett jävla liv för att jag inte kunde viga min lediga dag åt att göra honom sällskap på Biltema. My god. Vad är det för fel på honom?!
Sen att han börjar jobba nästa vecka och att han fortfarnade inte kommer att lyfta ett finger det har han heller inte övervägt.
Semester - inte semster, det gör ingen skillnad.
~ This could be the break up ~
Dont push me
.: No speed limits :.
Hur kommer det sig att tjejer förväntas (?) ha en viss körstil? Jag är så trött på det.
Jag kör inte som jag upplever att jag förväntas göra. Jag kör bil med en del skicklighet och två delar dårskap. Det är vad som krävs för att visa att jag står pall fast jag har bröst och pumpar östrogen i min blodbana. Jag har aldrig kommit sist iväg vid ett rösljus, jag släpper inte förbi vem och jag blir sällan "satt på plats" av en kille i trafiken.
Vad man kör för bil spelar en viss roll men det är chanstagningen och idiotin som avgör vem som "vinner" och ja, jag tar kanske större chanser och värderar min kvinnliga stolthet före att köra säkert i vissa situationer. Inte så att jag riskerar andras liv snarare mitt eget.
Men att passa in och att vara en tjej är inte min grej. Jag har alltid jämfört mig själv med killarna och gör det fortfarande. Hur kul är det att köra som en tjej? Mina små östrogenceller jublar när jag visar pojkarna att en tjej kan spela efter deras regler oxå.
Jag körde streetrace, en natt, en sträcka, en gång. Jag vann. Varför utmana ödet och köra igen. Känslan var obetalbar.
Barnsligt? Det är givet. Men jag är inte så gammal. Jag tänker leka med pojkarna ett tag till. Det är värt det. Adrenalinet, leendena och känslan av att duga - det är därför jag gör det. Å min djupaste respekt till killarna som kör så mycket bättre än jag. Jag är avundsjuk.
Injicerade självförtroende härom dagen och idag skulle man väl kunna säga att jag sniffade testosteron, enda tjejen på Bauhaus imorse å I like.
Jag kommer aldrig att sluta flirta. Jag är för bra på det för att låta bli helt enkelt.
~ En del skicklighet, två delar dårskap ~
.: It's not a Harlequin :.
Hade det varit det kunde jag berättat om han på båten igår.
Han med solbränd hud, bruna ögon å det bländande leendet.
Han som jag mer än gärna haft en svettig sammandrabbning a la Harlequin med.
No hesitation.
No regrets.
Fastande för honom redan på kajen och fick honom sedan som vy under hela båtresan. Västkusten, vad var det när jag kunde studera honom?!
Under tre timmar kunde jag inte tänka på något annat än hur det skulle kännas att få ta på hans brunbrända muskler och huruvida han skulle överträffa mina sexuella fantasier som blixtrade framför ögonen varje gång vi hade ögonkontakt.
Att titta djupt in i de bruna ögonen och flämta till i samma stund som man känner hans långa, maskulina, brunbrända fingrarna inne i.......
You get it.
Men vem försöker jag lura?
Jag har bosatt mig i ett hus tillsammans med J som jag är förlovad med.
Why keep on doing this?
I love you baby, thou I hate you
.: En del av mitt hjärta :.
Att surfa med modem har ju givit mig en msn detox and God knows I needed one. Har inte haft kontakt med honom heller på ett tag. Även om tanken finns där, dagligen.
Att åka och handla är en spännande upplevelse. Fortfarande uppmärksammas min ankomst som om jag var kunglig. I like. Men tanken på att han skulle kunna vara där gör att jag går på helspänn. Helst lämnar J kvar hemma. Att springa in i honom när J är med skulle blir mer än jag klarar av. J känner mig för väl och jag skulle inte behöva säga ngt. Han skulle veta.
Han skulle veta att "..en del av mitt hjärta kommer alltid att slå för dig..."
~ Someone Special on my mind ~
