MeInsideOut

Jag såg honom. Of course I did. Hela kroppen är programerad på honom. Skulle inte missa honom för allt i världen. Strange. Sannorlikheten att jag skulle se honom, precis där och då var minimal. Men jag vred på huvudet och boy fick jag belöning för det?

Kommer jag en dag att erkänna för mig själv att han är "the love of my life", ta tag i mitt liv och se till att jag inte har något att ångra den dagen jag ligger inför döden?


~ Whatever, who knows ~

Oh, yeah. Jobbångesten pushar mig snart in i en psykos.....