.: At least I've got food :.
Att trettio minuter efter man dragit i sig fem dl vatten lösa ut en självscanner och börja shoppa loss på matvaror är kanske inte bland det smartaste jag gjort.
En rågad storköps kundvagn som inte går att styra, autobahn i nervsignalerna mellan urinblåsa och hjärna, se oemotståndligt söt ut, ett leende till hands åt alla man möter och försöka hitta plånboken i min oversize handväska.
Att få varorna ur kundvagnen och in i bilen, sytra bilen ur rondell efter rondell för att komma ut i eftermiddags trafiken utan att kassarna välter *mmmmm*
Well, I did it.
Sugen på en manlig arbetarhand som smyger sig in under tröjkanten, in under bh:n och som sluter sig runt mitt bröst....
~ If you think you know how to love me ~
Welcome
.: You might beat me up :.
...när han utan att reagera över sitt beteende går loss på allt som finns inom räckhåll
...när jag känner att jag måste bort, ut, försvinna
...när han tränger in mig i ett hörn och skriker att jag ska stanna kvar
...när han håller mig fast och hans ögon är svarta och okontaktbara
...när jag kommer loss, ut, bort bort bort
Springer tills jag inte orkar mer för att sedan brista ut i en okontrollerbar gråt.
Det var lättare i stan. Kom fortare bort, han följde inte efter, jag kunde inte gråta, fick behärska mig. Kunde hålla mig hemifrån längre. Nu kommer jag lixom ingenstans. Han ser vart jag tar vägen och kommer efter. Jag har ingenstans att ta vägen. Måste återvända hem. Hem till honom.
Han har inte slagit mig. Inte än. Kanske kommer det. Vem ringer jag då? Vart tar jag vägen? Skammen jag känner bara jag tänker på att han skulle slå mig, nu innan det ens har hänt, är större än jag trodde. Inte konstigt att man väljer att tiga. Att stanna kvar. Jag kom tillbaka idag. Som jag alltid gjort.
Jag hoppas bara att om det skulle hända en dag, att det finns någon där för mig. Att jag har någon att ringa. Som kommer. Tar mig härifrån. Som tar kort på vad han gjort och ser till att det finns dokumenterat. Som även om jag inte vill, anmäler honom.
Tyck inte synd om mig. Jag är medveten om hur han är.
Jag hoppas att jag självmant kan lämna honom om han skulle freaka ut helt.
Jag älskar honom.
Jag är inte svag och feg.
Men jag älskar J.
Jag måste tro på att varje gång är den sista.
Förstår du?
~ If you're gonna hit, hit me hard ~
.: What's she like :.
Regnet utanför kommer i hysteriska skurar, däremellan blåser det. Hur ska jag få tio dagar på landet, ensam, i ett hus att gå? Hade i alla fall solen visat sig kunde jag solat men nu känns det som jag har husarrest. Bakat bröd, tvättat, lagat mat och diskat. Jag får fan sova längre på morgonen.
Fick mig ett smakprov på hans sambo the other night. Hon sitter och chattar på hans msn. Självklart med hans tillåtelse. Men det hade ju jag oxå sagt att jag haft *skrattar*
Det är svårt för mig. Jag tycker så väldigt illa om henne fast jag aldrig träffat henne. Det är inget jag valt, det är mer inprogramerat.
Syster skrattar och bekräftar min ångest --> What If människan och jag träffas när vi handlar och kommer underbart bra överrens. Självklart skulle vi göra det. Bara därför att.
She turns around to kiss you goodnight
She wakes up in the morning by your side
~ What's she like ~
.: Get outta my dreams :.
Somnar & drömmer att jag har sex med honom. Nice, självklart men jag kan ju inte sova dygnet runt. Idag hade jag haft det. Sex. Med honom. Jag bara vet att det hade hänt, jag har sådana dagar när jag bara verkligen vill. Då är det bäst att ligga lågt. Jag vill inte göra något som jag kommer att ångra.
Jag vill inte vara ännu en erövring. Med det är det jag kommer att bli. En erövring och en otrogen sambo. J förtjänar inte det. Om man nu någonsin kan förtjäna att ha en otrogen partner.
~ Straight up now, tell me ~